När man inte kan sätta ord på det...

...sätter man bild på det.

Till, PJ och David.

Jag och min favvo :)

Det ska se naturligt ut..

Doesn't get much better

Resten av kvällen igår. Efter tjurfäktingen letade jag mig hem till Liesbeth och Samantha som hade lagat klasmiddag. Vid 2-tiden mötte jag och Julia upp Lukas, Nick och ett gäng till för att svänga höfterna till gamla 70-talsgodingar. Jag var trött och lämnade sällskapet strax efter 3. Hann inte längre än några meter förrän Mr Califonia korsade min väg. Så där fastnade jag, och dryga timmen senare dyker Jull och Luke upp som också var på hemväg. Vid 5-tiden begav jag mig en aning motvilligt för att få tag i en taxi. Uppe vid gran via hör jag en flåsande röst ropa bakom mig. Mr Califonia hade tagit en språnmarch, det va visst nått han glömt att säga och ja.. Ärs nu berättar jag inte mer.

Idag har jag poolhängt med Julia och Malin som snart kommer över på middag. Min mobil pep just och jag är fnittrig som en 5-åring. En gammal bekantskap från en såndär söndag jag hade en gång. Men tills dess att Regensburg ligger i Spanien blir det kaffe med Mr C. Ja det är helt enkelt en mycket bra dag. Eller så har jag fått solsting. En sting av nått har jag i alla fall. Nu dusch med en handduk som luktar klor och sololja.

Corrida de toros

Jo tjurfäktning var det ja. Ni vet när man bestämmer nått väldigt hastigt om inte riktigt hinner reflektera över det förrän man plötsligt befinner sig i situationen och tänker "Hur fan hamnade jag här?" Så var fallet när jag vilset irrade runt untför utanför arena bland medeslålders män med ölmagar, mustach, hattar och cigarrer i mungiperna. När första tjuren stormade in flackade blicken febrilt efter nödutgångarna. Men trot eller ej vande jag mig och följde resten av spektaklet utan händer för ögonen. Totalt 6 tjurar och en del kor fick jag skåda. Matadoren har nämligen rätt att kräva tjurbyte om han vill och då skickas 8 kossor in på arenan. När kossorna går ut igen följer tjuren efter och så går alltså bytet till. Annars går själva dödandet ganska kvickt när det väl kommit till det momentet. Det finns en del med hästar och de så kallade pickadorerna. Den va brutal. Där blundade jag varje gång. Matadorerna kommer däremot inte helt lätt undan heller. Publiken är hård, buar och hånar männen där nere när de missar eller inte lyckas döda tjuren på första försöket. Ja ganska underligt hela spektaklet och en aning medeltida.

Ja så vad är slutsatsen. En intressant upplevelse, mycket för att upptäcka hur fort man vänjer sig vid nått som i början känns så motbjudande. Ångrar inte besöket men går inte igen.

Poolplugg

Tjurfäktning, middag, klubb och hollywoodsceen på gatan. Händelserik kväll igår men jag spar det till senare. För idag mina vänner, idag öppnar poolerna. Nu finns ingen tid att spilla. Sololja, badboll, handduk och lite plugg. Inget kan gå fel nu!

Hugget i formbar sten

Det som var slutdiskuterat och hugget i sten tog visst en oanad vändning. Det är nämligen svårt att diskutera med sin morbror om just köpt en present till ett värde som tangerar min månadshyra. Resultatet blev tjurfäktning ikväll. Oj oj herre mina gudar, hur ska detta gå?

En helg

Nu har jag lyckats igen.. Bullshit med dropp..

Haaaave you met Nick?

Dude! It was assome! Le... wait for it.. gendary! Gruppbild!

Signering av flaggan "Farbror Nick! You rock our world" och Irland får byta plats.

Dressed fore sucess.

-Ta ett kort med miniräknaen så ingen tvivlar på att vi pluggar.

-Who needs to be coffed?

Ananasfrukost. Bra för machtschmältingen!

Kids! Don't do drugs.

Näst sista presentationen avklarad idag. Den med det ilskna statisikprogrammet. Till min stora förvåning nickade läraren medhållande medan jag rabblde siffror och jag när jag var klar och satte mig igen viskade Trent lyckligt i mitt öra - You rocked it!
Fast roligaste var nog Nopenho som gjort alla sina diagram i rött och vitt. Slump? Skulle inte tro det.

Kliver in genom dörren hemma och 2 tjejer sitter och röker hash i mitt kök. Ej okej! De frågade om jag ville ha, jag tackade nej, sa att jag minsann är hög på livet och bussade in dem på Emas rum.
Någon jäkla måtta får det va.

Snart är det fotbollsdags. Jag ska hoppa in i dushen, slänga i mig en sallad och bege mig till Embajadores. Forza Barca!!

Och Lukas och Till bestämde sig idag för att sjuta på sitt arbete. No shit?

Lesson nr 2

Muntra upp Ema är ingen svår match. En kvart vid mitt tangentbord och få hamra på våra "roliga" botstäver räckte. Hon har helt klart tagit sin svenska till en ny nivå. Börjat bilda hela meningar till och med. Osammanhängande, men meningar är det allt. Möjligen. För en minut sen utbrast hon glatt från badrummet.

- Illamåede stekpanna helvete heller duva blöt!

Jo det låter fint. Annars är duvahelvete favoritordet. Hon hade testat det på en svensk på Ibiza och var uppriktigt förvånad över att budskapet inte riktigt gått fram. Jag förklarade att det inte är sed i Sverige att svära åt duvorna. Det tyckte hon var märkligt. I Italien är det vardagsmat. Där får tydligen duvorna stå ut med en hel del.

Det drar ihop sig

Har jobbat på bra idag. 2 veckors tungt slit kvar, sen lugnar det sig. Imorgon.. Fotbollskväll!Tjohoo! Jag och Jull hade planerat för how I met your mother-race idag men Luke och Till har tydligen bestämt sig för att spurta och få klart vårt största arbete tills på torsdag. GOOD LUCK! Det kan de behöva. Och en copy-paste funktion förstås. Jag har skrattat ihjäl mig åt Till hela dagen. Han och Sissela Kyle, de är roliga i hela sin uppenbarelse. Det räcker med att titta på dem så brister det. Ema mår dåligt så nu ska jag pyssla om na.

Bästa, roligaste, finaste och skönaste!

Champagne is a girls best friend

Jag har sagt det förr. Måndgar är ett jäkla sätt att spendera 1/7 av sitt liv på.

Men har haft en såå mysig helg. Jag och Julia flyttde ju in till Lukas och Nick. I lördags var det födelsedagsfest och vi letade upp all energi vi hade och kämpade oss ut. Vi dansade järnet, spiknyktra, tills 2-tiden. Då masade vi oss in i en taxi, åkte tillbaka till vårt andra hem, kokade té, kröp ner allihopa i soffan och kollade på how I met you mother till gryningen. Söndag morgon kämpade vi med plugg några timmar. Jag, Jull och Lukas la ner verksamheten efter 2 timmar och lurpassade utanför Nicks dörr och hoppades att han skulle vara klar snart han med. Nick färdigpluggad betyder fler how I met your mother-avsnitt. Och så blev det. Kortfattat har jag haft världens skönaste helg, tittat på världens bästa serie med världens goaste vänner.

Idag måndag, och jag kämpar ilsket med ett ännu ilsknare statistikprogram. Presentation imorgon och om jag fattar noll så fattar resten av min grupp ännu mindre. Jenni och Trent har suttit på varsin sida om mig idag och försökt hjälpa till genom att göda mig med vatten och godis medan jag flyttat runt krumelurer och siffror. Jag axlade tillslut ansvaret att presentera den delen imorgon. Hade inte så mycket val efter att båda mina kamrater stirrat skräckslaget på skärmen i några timmar och Trent svettig och skakig tog tag i mig och med bedjande ögon sa:
-What ever you´re doing, I neeed you to do it. Jag gör det mer än gärna för mina kära vänner. Och så var det någon som nämnde något om en flaska champagne också.

Nu var det dags

Jag har ju som sagt ingen fungerande kamera men nu har jag lyckats

tigga ihop några bilder i alla fall.

Glasspaus efter skolan. Äkta spansk burger king-glass. High class!

Lördagsmys i min säng med paparazzi-Julia

Ja, så var ju Lena här. Hon blev satt i arbete förstås.

Moncloa-parken i blom.

Detta visste ni inte om Madrid 9

I Madrid är dygnet 3 timmar förskjutet. Man kliver upp 3 timmar senare, äter lunch 3 timmar senare och äter middag 3 timmar senare. Därför kan man bli ganska irriterad, och nästan lite stött faktiskt, när någon säger att ett födelsedagsfirande (utan middag) ska börja klockan 21.30. Det är ju för fasiken 18.30. Oförskämt och klantigt eftersom inte en kotte i den här stan kommer vara klar 21.30.. Det är ju mitt i middagen Klockan 24.00 är en mer passande tid. Klockan 21.00 alltså. Det är anständigt nog. Hängde ni med nu?

Blixtar och dunder

Det blidde varken biljard eller bowling igår. Jag och Julia fastnade hos Lukas och Nick istället. Planen var att åka och möta upp resten av gänget men vid midnatt pekade Jull glatt på himlen och utbrast -Fyrverkerier! Det var inte fyrverkerier, det var blixtar och regnet öste ner så det skvätte över halva vardagsrummet. Det var ganska fint faktiskt. Så vi spelade kort och lekte charader tills vi somnade allihopa. Imorse var det mulet och grått och vi var bara tacksamma. En mulen dag kan man slöa med gott samvete.

Idag fyller Eike år och det vankas födelsedagsfest ikväll. Och Julia verkar just ha utarbetat en plan..

Julia säger:
Ska vi inte åka till vårt nya hem och lämna lite studiematerial där innan vi ses ikväll så kan vi åka och gratta snubben och sen åker vi hem och tittar på how I met your mother och sen sover vi där och så pluggar vi imorrn.

Fredag

Varmt, varmt, varmt. Är helt matt så det blir nog ganska lugnt ikväll. Jag och Julia håller på och styr upp en biljardkväll. Vi försökte oss på bowling men har inte hittat en enda hall i hela stan. Mycket märkligt. Men biljard duger fint. Väntar bara på att mammsen ska ringa så ska jag hoppa in i dushen och bege mig tillbaka till Luke och Nick för att tigga mer mat.

Nu ringde hon så.. So long!

Vad FBI inte vet

Häromdan när jag var i affären fick jag för mig att det skulle vara hiskeligt gott med lite morötter. Så jag köpte 2 kilo. Nu har jag ätit morötter varje dag i en vecka. Så efter min morotslunch idag åkte jag och Trent hem till Jenni för att jobba vidare på vårt projekt. Efter några timmars jobb visade det sig att morötter inte är mat man står sig speciellt länge på. Vi mötte upp Julia och frossade på Frescos middagsbuffé. Gött! Trent berättade om hans nya vän som hackat sig in i FBI´s datorer. Där hade han hittat besvis för att Gud är en kvinna, UFO:n inte är platta som tefat utan snarare runda som bollar och att någonting kommer hända den 5 december 2012. Exakt vad visste han inte eftersom FBI spårat upp honom innan han hunnit skriva ut alla dokument.

Efter maten la jag och Jull oss i Moncloa-parken och mös i några timmar. Gjorde sånt där som man gör i en park. Pratade pojkar, pratade minnen, planerde sommaren och ryckte upp gräs tills mörkret föll. Hon e så go den lilla. Nu är jag hemma igen och sådär härligt sömning som man bara kan blir av för mycket frisk luft. Kommer sova som ett barn..

Ps. Jag kräver revanchmatch åt det förlorande lagets vägnar i brännboll med peruker. I början av juli skulle sitta fint. Tack.

Dagens profil

Just lagat pannkisar till tösen här hemma. Hon äter dem fortfrande med ost och skinka på. Det är tydligen godast så. Nu hetsäter jag hennes körsbär medan hon hänger över axeln, pekar och skrattar så tårarna sprutar åt alla å,ä,ö. Att det aldrig blir tråkigt. Hon är speciell den flickan. Svär för mycket, har tomat i allt fast hon inte gillar det och kliver aldrig upp innan 14.00. Sen tvättar hon håret i handfatet för hon är livrädd för att få vatten i näsan. Lagar världens godaste pasta carbonara men kan inte simma. Tills slut så dricker hon bara öl och cola, är smal som en sticka och lämnar gulliga meddelanden till mig över hela lägenheten. Hon är grym helt enkelt och nu äter jag upp hennes sista körsbär.

Fenomen

Kanske har ni hört om det här med växthuseffekten som det alltför jämnan tjatas om i medierna. För er som inte har det ska jag förklara vad fenomenet innebär. Det innebär nämligen att ett universitet i en av Europas kanske varmaste huvudstäder beslutar att skaffa glastak i byggnaderna. Smart? Inte så jätte. Varmt? Ja!

Annars en lång dag idag. Tempot är högt och de allra flesta pustar, frustar och räknar timmar för att få spurten att gå ihop. Sista-minuten-fenomenet i sitt essä. Andrej, vars vokabulär till 80 % består av, don't worry, just relax och we'll be fine, såg oroväckande sammanbiten ut idag. Men nog ska det väl gå ihop till slut.

10 juni har jag en muntlig tenta. På spanska. Det ska bli intressant. Men det ska nog gå bra det med. Jag känner mig lugn (läs: livrädd). Men.. We'll be fine. I juni öppnar ju universitetets pool. Och tills dess så.. Jo, det är ju ganska varmt alltså. Och idag brände jag handen på asfalten i skuggan när jag satte mig ner. Men det är ju kul att det är varmt och så. Och.. Ärsh, vem försöker jag lura? Gode gud, låt det bli juni snart!

Små runda rackare

Disken stod kvar, jag fick behålla mina mynt. Och det är ju inte fy skam om jag ändå visste vad jag skulle göra av alla dessa mynt. 1-centare, 2-centare, 5,10,20,50-centare och 1 och 2-euro mynt. Botten på min väska är täckt av runda kopparbitar. De ligger på skrivbordet, ramlar ur byxfickorna i garderoben, köksbordet, golvet, överallt. Jag använder dem inte, jag ackumulerar dem. Det är ju pengar trots allt. Och någon dag går jag väl ner till lokala matbutiken, väntar tills det är riktigt lång kö, handlar nått för 9,83 euro, skramlar och räknar i 20 min för att tillslut upptäcka att det fattas 2 cent, stoppar ner alla mynt igen, räcker fram en 10 euro-lapp och får växel i mynt. Fler mynt.

Små farväl

Beppe var här just. Italienaren. Jag har nog inte berättat om italienaren. Men det fanns en. Inte på det sättet, men kanske lite ändå. Nu ska han vidare. En annan stad, ett annat jobb. Men han var här nu. Pussade mig i hela ansiktet. Vi ska ses snart sa vi. Han ska komma till Stockholm och hälsa på och jag ska åka till Milan. Sen kramades vi sådär riktigt hårt. Sådär så revbenen pressas in mot ryggraden. Sådär som man kramar någon man saknar fast den fortfarande är där. Sådär som man kramas när man vet att man förmodligen inte alls kommer ses mer. Ja. Det var ett sådant farväl.

Live från Conde de Peñalver 35

Kollar på derbyt över internet. Ser bra ut.
Ema äter kebabb, jag äter currypasta. Slänger ett öga på innehållsförteckningen. Tur att min currysås innehåller 1% curry.
Grannen visslar och vi visslar tillbaka.
Ema säger att hon ska ta disken ikväll. Jag sätter alla mynt som ligger på bordet att den står kvar när jag vaknar imorgon. Jag hade tänkt duscha men just kört min enda handduk i tvätten. Kanske man skulle snabba på torkprocessen med hjälp av hårtorken. Eller blir det lättare att torka mig själv med hårtorken kanske.
___________________________________________________________________
Och medan pappa förmodligen kollar fotboll bjuder jag mamma på underhållning.
Dagens matematiska problem: Vilken är 6:e siffran?

1, 2, 6, 42, 1806, ___???
It is said that engineers take 3 minutes to resolve this, architects 3 hours and doctors 6 hours.

Update: Julia påstår att hon knäckte den på 30 sek. Jag tror hon ljuger. Eller så kan hon inte klockan.

Back in town

Rödbrun och med laddade batterier är jag tillbaka i huvudstan. Har haft en helt underbar helg. Anlände till Sevilla torsdag eftermiddag. Trent mötte mig vid bussen och vi begav oss till vårt backpacker-hostel. Vi blev bjudna på välkomstdrinkar och minglade med backpackers från hela världen. När jag insåg att vi hade taktrass med pool var jag så uppspelt att jag rusade fram och tillbaka som en ivrig hundvalp, ryckte Trent i ärmen, hoppade upp och ner och frågade om vi kunde bada. Han skrattade mest och svarade att vi kunde göra precis vad jag ville. Så efter ett dopp i ljuvligt, iskallt vatten begav vi oss på sightseeing. Sevilla är så himla fint. Varmt men fint. Små gränder, marknader, glass överallt och tonvis med sevärdheter.

Lördag morgon begav vi oss vidare till Malaga. Ännu ett backpacker-hostel, fler människor från hela världen och gratis apelsinjuice. Vi lämnade av väskorna och gick raka vägen till stranden. Jag rusade snabbt i vattnet, och lika snabbt upp igen. Svinkallt, men så värt det. På kvällen såg vi Real Madrid säkra Barcelonas ligaseger. Man tackar så hjärtligt.
Söndagen bjöd på mer strand, mer mat och mer sightseeing innan vi begav oss tillbaka hem. Jag lyckades mot alla odds övertala Trent att byta hans 2 timmars tågresa till en 7,5 timmars bussresa med mig hem. Vi gjorde vårt bästa för att underhålla varann med enkla lekar och dåliga skämt. Kom till slut fram hela och välbehållna, upptäckte och slog larm om en mindre brand på bussstationen, satte oss i en taxi och fick veta att Federer tagit hem Madrid Open.

Väl hemma mötte Ema mig i dörren och tjattrade som aldrig förr (det gör hon förövrigt i skrivande stund också). Jag föll i säng runt 3-tiden. Utvilad, nöjd och lycklig. I love Spain.

Packa ner, packa upp, packa om, packa rätt

Fixat, trixat, pillat och ordnat och nu ska jag hoppa i säng. Presentationen blev inte riktigt klar så den får följa med på ett usb-minne tillsammans med resten av garderoben. Jag packar aldrig lätt. Det är inte min stil.

So long!

Sol, vind och vatten

Jag gör en kraftansträngning här och försöker packa, laga mat, blogga och plugga samtidigt. Det går sådär vill jag påstå. En kurs är avklarad men nu väntar nästa presentation på måndag morgon. Trodde jag skulle lyckas skjuta upp det med hjälp av ett leende och en dålig bortförklaring. Det gick inge vidare. Tappade modet ett tag och jullbull gjorde sitt bästa för att inge nytt hopp. Gullunge! Nu är det bara lägga på ett kol innan det bär av till Sevilla imorgon bitti och sen vidare till Malaga på lördag. Ska bli underbart att se lite hav. Om det är över 17 grader i vattnet ska jag bada. Har inte tagit ett simtag sen jag kravlade mig igenom simdelen på triathlonen förra sommaren. Nej inte crawlade, kravlade. Förövrigt var det 17 grader i vattnet då med.

Igår spenderade jag eftermiddagen och kvällen hos Lukas och Nick. Lukas lagade mat och Nick gjorde sitt bästa för att peppa mig medan jag knappade på tangentbordet för att få klart dagens presentation. De är så underbara de där två. Önskar jag kunde importera dem till Sverige. Fasiken, alla är underbara här. Får jag ta med alla hem i juli?

Nu ska jag jobba vidare med en värkande arm. Jag måste sluta gå in i dörrar.

Insomnia

Den förbannade söndagsinsomnian slog till igår igen. Kröp under täcket vid 1-tiden. Kroppen är tung, ögonlocken tyngre men i sekunden jag stänger dem går hjärnverksamheten igång intensivare än Susanne Lanerfelth på uppåttjack. Så efter att i 3 timmar ha räknat får, kossor, hästar och resten av ladans potentiella djur gav jag till slut upp. Ema var fortfarande vaken och vi åt kall pizza och pratade strunt till 6-tiden innan jag gav sovandet ett nytt försök.

Idag har Matt varit här och vi har finslipat sista detaljerna inför vår presentation imorgon. Han har coachat mig i presentationsteknik och jag har bjudit på mat. Jag har även insett att Carro hade helt rätt när hon vid någon familjemiddag häromåret hävdade att Google riskerade att förlora rätten till sitt varumärke på grund av det idag allmänt vedertagna uttrycket "att googla". Bättre sent än aldrig som sagt. Nu ska installera tandpetare mellan ögonbrynen och kinderna i ett tappert försök att hålla ögonen öppna resten av dagen.

Inte en sådan där söndag

Det blev ingen sådan där tråksöndag... Det blev en sådan där perfekt söndag.

En sådan där söndag när man plötsligt slänger böckerna på golvet och tänker att jag kan plugga inatt istället eller kanske kliva upp tidigare imorgon. En sådan där söndag när man säger att man absolut kan vara klar om 20 min fastän man fortfarande ligger under täcket i bara nattlinnet.
En sådan där söndag när man river hela rummet för man försöker plattånga håret, sminka sig och borsta tänderna samtidigt. En sådan där söndag när man äter glass och för mycket pistagenötter på en gräsplätt med utsikt över slottet tills solen går ner. En sådan där söndag som avslutas på en takterass i centrum efter långpromenad genom stan. En sådan där söndag som gör att det gärna får vara söndag hela veckan.

Ja, en sådan söndag blev det.

It is only permitted to use limited portions of this work.

Sitter och förbereder en presentation om copyright tills på tisdag. Pirate Bay har jag valt som aktuellt exempel och blev mäkta förvånad över att deras webbsida fortfarande är igång och helt fungerande. Försöker kopiera in deras logga i min presentation men det fungerar inte. Den är nog copyright-skyddad.

Slänger iväg ett mail till min gruppkamrat för att uppdatera honom om hur långt jag kommit och lite uppläggningsstrategi och dylikt. I sekunden jag trycker på send-knappen inser jag att jag skrivit hela mailet på svenska. Där har han nått att sätta tänderna i minsann.

© 2009 Alexandra Morling

Hugget i sten

Philip frågade om jag eventuellt ville följa med honom och Victor på tjurfäktning imorgon. För några månader sen hade jag bestämda åsikter om moraliskt förkastlighet, blod och aggressivitet och inte en tanke på att gå. För några veckor sen kom jag in i "men man måste ju ha gjort det en gång" -tänket. Idag såg jag ett klipp på tv och jag är tillbaka på temat moraliskt förkastligt, blod och aggressivitet. Jag tänker inte gå. Slutdiskuterat.

Usch och fy..

När jag var liten trodde jag det levde små gubbar i magen som sorterade maten. Idag tror jag att de här små gubbarna är på riktigt dåligt humör. Ursinniga och rabiata. Det krampar och värker och jag har motvilligt ställt in alla kvällens planer. Malin och Julia har varit här på middag och nu ska jag krypa tillbaka i sängen, kolla på dubbade tv-program, klappa mig själv på huvudet och tycka sådär förfärligt synd om mig själv.

Gubbjävlar!

Alla vägar leder till Ro.. Frankfurt

Jag ligger i min säng. Formad i en otrolig, konstig, förvriden men skön position och nynnar på Bamse-låten om och om igen. Glada besked från Julia gjorde att jag kunde lägga ifrån mig böckerna en stund. Jag funderar över varför jag får så mycket reklam för ögonoperationer med laser. Jag som inte ens har glasögon. Jag har just snyftande betalat hyran och nu ska jag försöka boka resa till Sevilla och Malaga till nästa helg. Min kamera verkar ha kastat in handduken för gott så jag antar resan får dokumeneteras med mentala bilder. Lättare att retuschera och garanterat fria från röda ögon.

Jo, så har jag bokat hemresa också efter att ha letat runt på internet i ungefär 2 timmar. Med hjälp av några fina tips från vänner på msn-listan lyckades jag sänka priset från 2700 till 1229 kronor. Så 1 juli borde jag vara tillbaka på svensk mark om jag inte missar något av mina 2 byten vill säga.

Nu har jag spring i benen och ska ta reda på vad alla gör ikväll.

Upd: Natta är en lipsill. En söt sådan :) och nu drar jag och träffar upp Lucas och gänget!

What men do

Jag står och tjattrar på campus när jag en person kommer farande emot mig med en tidning i högsta hugg. Med svarta ögon och sammanbitet ansikte ger han sig i kast med en myra som satt sig för att sola på min rygg. Han frustar och pustar och stampar ihjäl det stackars djuret till oigenkännlighet. När han är klar borstar han av händerna, skjuter ut bröstet och säger stolt:

-I was just protecting you. Thats what men do, it's our instinct. Protect and hunt!

Där ser man! Jag som trodde det var äta, zappa, och öppna förpackningar med för hårt åtskuvade korkar. Djupt tacksam är jag förstås. Kunde ju blivit biten och smittat av myrinfluensan. Så nu ska jag ägna en stund till att tänka över mitt liv, efter en nära-döden-upplevelse som denna.

Har man inget och säga kan man alltid prata om vädret.

Den där högen med skolarbete som igår bara kändes motiverande. Idag... Inte så motiverande längre. Min hjärnverksamhet är en kräsen sak och fungerar endast i temperaturer mellan 18-22 grader. Detta faktum spräckte ganska snabbt hål på mina planer om pluggsession på biblioteket då temperaturen där inne tangerade 40-strecket.

Och med 29 grader i skuggan anlände studenterna lättklädda till skolan idag. Detta måste fått proffessorn att se rött för han inledde dagens lektion med en 5-minuter lång predikan om hurvida ekonomistudenter på universitetsnivå inte borde bättre än att dyka upp så oanständigt klädda. Det verkade vara Nicks flip-flopps som fick tålamodet att brista.

Avslutningsvis vill jag bara upplysa om att tidningarna här refererar till svininfluensan som fajita-influensan. Och då skojar jag verkligen inte.

Oh boy!

Hemkommen från skolan. Det är 26 grader i skuggan. Jag gick av ett par stationer tidigare. Promenerade i solskenet, bara ben och en glass som smälte för fort. Högen av skolarbete som igår kändes oöverkomlig känns idag bara motiverande. Den där gruppkamraten som jag inte gillat tidigare är jag plötslig hemskt förtjust i. När jag tuggar i mig sista biten av glassen ryser jag av lycka. Jag har den där känslan idag. Livet är komplett, inga bitar fattas, jag har allt jag kan önska, och varenda cell i kroppen snurrar av överskottsenergi.

Och så kommer Jull äntligen hem idag!

Bit inte den hand som föder dig.

Ja det blev en nästan löjligt bra match igår. Ett skådespel helt enkelt. Bartendern där vi såg matchen höll på att få ett sammanrott vid 3-1 målet. Victor som innan matchstart bestämt hävdat sin opartiskhet såg allt bistrare ut medan jag och Philip jublade i kör med övriga Barca-supportrar. Vilka för övrigt hade stor majoritet. Jag la band på lusten att ringa mina Real Madrid vänner efter matchen. Jag bejakar min ödmjuka sida denna vecka. I morse kunde jag däremot inte låta bli att sticka in huvudet hos café-grannen här nedanför. Jag flinade nöjt i dörröppningen, de hytte med nävarna och svor tyst innan jag glatt skuttade vidare.

Nu borde det vara fri passage ända fram till ligaseger. Hoppas.

Håll i er nu vårduvor

Slog upp ögonen kvart i 7 i morse. Klarvaken! Klev upp förvirrad och vilsen men pigg som aldrig förr. Vad gör man kvart i 7 en söndag? Situationen var ny och ovan. Lite skrämmande framför allt. Tog några stapplande, tvekande steg ut i köket och när klockan slagit 10 hade jag hunnit äta, städa, diska, byta lakan, handla mat, jogga, duscha och äta igen. Och hela dagen hade jag ändå kvar. Mäkta imponerad var jag minsann.

Vidare till parken för att möta upp Malin, 2 timmars solande, bytte stadsdel, mötte upp Karina och hennes vänner i La latina för tapas. Nu är jag hemma igen och en dag kan knapast bli bättre än såhär. Det är stekhett ute men lägenheten är sval och behaglig. På annat sätt lät det förstås i mars när jag och Ema svor allt för jämnan över hur vidrigt kallt det alltid var här hemma. Nu tackar vi ödmjukligast för ett hus på bakgården dit solen inte når från vare sig norr eller söder.

Jag har förstått att våren nått nordliga breddgrader också. Teorin baserar jag på att ingen av mina favoritbloggar blivit uppdaterad de närmaste 3 dygnen och var och varannan status på facebook lyder: "grillning ikväll" , "solar på balkongen" eller "promenad i vårsolen".

En klassiker på klassiskt vis

Fotbollsdags. Trots det fina erbjudandet från min ännu finare bror ser jag matchen på storbildsskärm ikväll. Trent ringde i morse och hade fixat biljetter för 300 euro styck och undrade om jag skulle med. Jag avstod. Det är ju fasiken 6000 bugg. Jag möter upp Philip och Victor klockan... eeeh, ojdå, nu! Måste rusa!

Would you..

...catch me if I fall?