En milstolpe i livet!

Asnöjd kort och gott! Sprang ner för en liten rökpaus när kyparen från cafét bredvid (där jag dricker mitt morgonkaffe) får syn på mig genom fönstret och kilar ut för och säga hej. Och då, mina vänner, äger mitt första chittchatt samtal på spanska rum. Mitt där ute på gatan i den ljumna vinden pratar vi om tennisfinalen imorgon. Diskuterar Nadals respektive Federes form inför stormötet, oddsen, förväntningarna. Och jag pratar på. På spanska! Jag känner mig självsäkrare än någonsin, framför allt lycklig. Kanske har ölen jag sipprar på börjat göra sitt.

Klockan är 22.05 och det blir stan ikväll!

Där vinden inte ilar..

Idag har vi blivit bjudna på storlunch på Casa de jamón. Tre timmar av spanskt vin och tapas som aldrig tog slut skapade koma hos båda och det blir en lugn fredag. Mest för att jag bordlagt och lyckats driva igenom förslaget heldag på stan imorgon. Och vem har inte sett de mest storslagna planer långsamt trasas sönder av en elakartad bakfylla. Vi tar inga risker! Så det blir frukost på mysigt fik, promenad i nån av alla otaliga parker, sitta i solen och njuta, äta tapas, dricka San Miguel och andas spansk luft.

Det är 14 grader, det blåser ljummet och jag önskar alla en trevlig helg!

Hasta luego!

Ps. Lägg ingen vikt vid tidpunkterna för inläggen. De är helt tokiga och jag har inte den blekaste aning om hur man ändrar det.

Sherlock Morling

Fläktmysteriet är fortfarande olöst. Igår fick jag några värdefulla tips av bror min. Tidigt i morse skred jag till verket..

1) Måste ha något med dörren att göra.
Första teorin jag slog hål på. Testat alla möjliga kombinationer. Helöppen dörr, stängd dörr, halvöppen, slita upp den, öppna i slow motion. Fläkten går uteslutande igång när jag befinner mig i badrummet och inte vid något annat tillfälle.

2) Den sätts på manuellt av en vakt som heter Pablo - toan har nämnligen tvövervakning.
Med tanke på redan existerande tvångstankar är detta förstås bara ännu en knuff mot total galenskap. Jag väljer därför att helt bortse från denna teori och hoppas att mardrömmarna om Pablo bakom kameran avtar inom de närmaste dagarna. Om nån vecka kanske jag till och med kan återgå till att besöka badrummet utan peruk och solglasögon.

3) Fläkten styrs av golvsensorer. Testa att köra hela havet stormar.
Klättrar via badkaret, tar höger upp på handfatsbänken och vidare ner på toalettstolen. Fläkten går igång när jag har ena foten på handfaten och andra på toalettsitsen. Kanske är jag nått på spåren här!? Hinner inte fullfölja teorin eftersom kusinen vaknat. Han kollar förvånat på mig och det känns som jag blivit tagen med handen i kakburken. Jag mumlar nått om att det är blött på golvet, kastar en ilsken blick på fläkten, och slinker ut ur badrummet. Kanske har detta gått lite för långt?

Mina 15 (5) minuter!

Så vi anländer till kareokekrogen vid 10-tiden och det är över 100 meter kö. Vi slinker förbi på ett äkta -b-kändis på spybar- vis och kusinen bestämmer sig för att det är dags för oss att överge ölen och gå på vodkan. Jag tittar mig förskräckt omkring och inser att det är cirka 200 personer i lokalen stående längs scenen. En kvinna/man (oklart) i festlig utstyrsel kliver ut på scenen och drar igång kvällen. Halvägs in på andra vodkadrinken hör jag mitt namn ropas upp, får en mikrofon i handen, en knallrosa fjädersjal runt halsen och vips så skrålar jag till I will survive. I slutet av låten ger mannen/kvinnan mig nån form av stympad, misshadlad uppochner-hängande docka som jag glatt håller upp i skyn. Antar att varje krossat hjärta i publiken tände till igen och jublet steg i en äkta I will survive-I don't need you-I'm better of without you-stil. Skönt att kunna skänka lite hopp och styrka till publiken. Jag vill ju att min musik ska beröra :)

01.30 tystnar musiken i några sekunder. Sen kör de plötsligt igång "Killing in the name of" med rage against the machine och porträttbilder av George Bush faller ner över publiken som sliter varje foto i stycken.

Klockan 2 stänger klubben och vi vinglar ut på gatan. Jag frågar om vi inte kan gå och titta på hororna. Visst kan vi det. Vi hittar ett par stycken, ordväxling uppstår som jag tyvärr inte kan återge då bloggen inte är skyddad för vuxenmaterial.

Jag skrattade så tårarna sprutade hela vägen hem och föll i säng strax innan 3.

Ps. Klagomål har mottagits angående svårigheter att kommentera inläggen. Problemet bör nu vara åtgärdat! /Ledningen

Sing for life, Sing for joy

Ännu en dag av upptäckesresande. Besökte studenthemmet jag flyttar in till på söndag, begav mig ut till campus, strövade runt... Ikväll ska vi ut och äta tapas och vidare på kareoke. Jag blir garanterat tvingad att sjunga. Inte så mycket som ett tvivel om det. Så jag sitter här och skriker för mig själv i ett sista desperat försök till att tappa rösten. Annars låter det ju ganska snyggt med en såndär lagom hes sångröst á la Kurt Cobain.

Tvångstankar

Det finns en fläkt i badrummet här i lägenheten. Varje gång jag går in går fläkten igång. Idag bestämde jag mig för att gå till botten med hur den förbannade fläkten alltid kan veta när nån kommer in. Första tanken var lampan förstås. Så jag smög försiktigt in med lampan släkt. Pang! Fläkten gick igång ändå...

Kanske går den igång automatisk typ var femte minut då? Lurpassade utanför dörren, väntade, lyssnade, väntade.. Nix ingen fläkt.

En rörelsedetektor då. Där har vi det! Jag smyger in längs väggen, lampan släkt och lägger mig försiktigt i badkaret. Swisch! Fläktjäkeln går igång igen!

Jag ger upp!

Det blir en dag i solen.

Tillbaka i lägenheten efter ännu en dag av sightseeing. Eller snarare försök till sightseeing eftersom jag tycks gå vilse och åka fel just hela tiden. Lyckades i alla fall leta mig fram till till parken "retiro" och tog en kaffe i solen. Och jo visst skiner solen och med ögon som inte upplevt starkt ljus på månader tvingades jag dra luvan över huvudet för att kunna se nått överhuvudtaget.

Begav mig sedan "hemmåt" för att luncha med kusinen, tappar koncentrationen för ett ögonblick och vips så har jag gått upp ur fel utgång. Vilse igen och jag irrar ner för en gata som jag tycker ser bekant ut. Till sist ringer jag sos-samtal till kusinen:

- Var är du då? Vad ser du?

- Öhhh en burger king, och en bank.

- Hmm nä jag vet inte, vad mer?

- Finns en lekpark och massa byggställningar också.

- Nää jag fattar inte var du är alltså.

- Men va fasiken, ser en bar också. Det står att de har erotisk dans på kvällarna.

- JAHAAAA!! Ja då har du ju gått åt fel håll. Vänd!

Nu ska jag ut och jaga en hårtork. Solbrillorna är på!
Ps. När jag sa att jag inte gillade simpsons var det innan jag sett det på spanska..

Dan på stan

En sväng på stan på jakt efter tapas och kaffe. Efter att ha satt mig på tunnelbanan åt fel håll, haltat mig fram på knacklig hola-spanska, kröp jag till sist ner på ett mysigt fik och åt som om jag inte sett mat på flera dar. Kyparen visade beundransvärt tålamod och när språkkunskaperna brister får man satsa på att skratta mycket och gestikulera desto mer. Vid 15:e garvet bjöd han tillslut ut mig på middag. Jag tackade artigt nej med ursäkten att jag redan hade middagsplaner för kvällen. Sanningen va egentligen att han varken hette Pablo eller Pépe. Nån måtta får det ju vara..

Nu ska jag laga middag åt sömntutan bredvid..

So far all good!

Så har man anlänt tryggt och säkert och till och med fått igång internet. Utbrast ett glatt "Hola Hola" redan till tullpersonalen. Vid taxibilen hade självförtroendet hunnit växa och jag vågade mig på ett helt "Hola hola, que pasa Pablo"

Madrid är stort, blåsigt och läskigt men jag e på topphumör och ska ta en sväng på stan nu och göra mig hemmastadd. Har lovat kusinen att laga middag ikväll. Han har tydligen bara ätit frysmat sen 2006. Förutom på fredagar då det blir oxfilé. Jag slår på stort. Det har jag alltid gjort!

Heter alla Pablo i Madrid?

Väskan är packad och resenerverna så gott som under kontroll. Jag, mina två pass och mina 3 kreditkort beger oss nu till andra breddgrader. Csn har varit vänliga och lånat ut en mindre förmögenhet. Återstår och se om det blir nått kvar efter notan för övervikt på baggaget. Min bror och Carro har skaffat mig en bok med nödvändiga fraser. Vad kan gå fel nu? Tydligen räcker inte hola hola hela vägen. En minilektion kommer..

Men viktigast av allt. Imorgon får jag äntligen svaret.. Heter verkligen alla Pablo i Madrid?