En sväng på stan på jakt efter tapas och kaffe. Efter att ha satt mig på tunnelbanan åt fel håll, haltat mig fram på knacklig hola-spanska, kröp jag till sist ner på ett mysigt fik och åt som om jag inte sett mat på flera dar. Kyparen visade beundransvärt tålamod och när språkkunskaperna brister får man satsa på att skratta mycket och gestikulera desto mer. Vid 15:e garvet bjöd han tillslut ut mig på middag. Jag tackade artigt nej med ursäkten att jag redan hade middagsplaner för kvällen. Sanningen va egentligen att han varken hette Pablo eller Pépe. Nån måtta får det ju vara..
Nu ska jag laga middag åt sömntutan bredvid..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar