Rolling, rolling, rolling

Mina nyinköpa vrålåk. Ännu inte invigda men ack så älskade. Och ganska fräsiga också tycker jag nog. Stabila och trygga i mina ögon men grannen min lät sig inte övertygas. Han rynkade oroligt på ögonbrynen när jag stolt visade upp mitt köp och envis som han är har han nu köpt mig en helmundering av skydd till både knän, armbågar och händer. Jag vägrade dock bestämt hjälm. Man vill ju vara snygg i håret när man far fram likt en virvelvind längs Madrids gator för att till sist falla hjälplöst i armarna på Pablo.