Om småfolk

Det är lite sådär blääigt regnigt och grått i stan nu. Jag köpte kondenserad mjölk och kakao och gjorde.. några vet vad :) Lycklig som ett barn åt jag med sleven direkt ur kastrullen och fick choklad i hela ansiktet. Tänkte på när mamma och pappa var här och vi strövade runt och hamnade på barnklädesavdelningen på Corte Ingles. Jag tog upp en liten tygbit, tydligen föreställande en tröja, beskådade den noggrant och sa att så här stor är man väl typ när man är nyfödd? Mamma tittade, skakade på huvudet och förklarade snällt att så där stor är man ungefär när man är 2 år. Jag drog och slet i tygbiten. Vände och vred den åt alla håll. Försökte till och med stoppa in huvudet för att se om det fanns extra med plats innuti.

Undrade då och undrar nu hur någonting i världen kan vara mindre än det där. Så liten har i alla fall jag aldrig varit. Det är ett som är säkert. Ett sting av tvivel slår mig dock när jag ser en glimt av min egen spegelbild. Chokladtäckt från topp till tå med sleven i högsta hugg.