En man och hans dotter verkar ha nappat på min rulleblad. De är påväg hit nu. Jag har tvingat både Maria och Ema att stanna hemma för säkerhets skull. Det är fullt av flummon där ute. Som han utanför mataffären som står och dansar varje dag i timmar men ändå inte rikigt fått in den där taktkänslan. Eller snubben på andra sidan vägen som sjunger Bob Marley's no women no cry från gryning till skymmning. När jag tänker efter kanske det är den takten förstnämnde försöker hålla.
Ja ja, jag hoppas i alla fall köpet går igenom. Jag behöver pengarna till att betala övervikten på flyget hem. Håll tummarna!
Update: Sålde dem! Tjohoo!. De kom ganska billigt undan de rackrna. Men men. Jag är av med 4 kg och har lite mer pengar på fickan. Shit vad lätt det där gick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar