Julia är här och vi sitter och skriver klart ett arbete. Det har gått lite trögt här på morgonkvisten och nu kollar hon oroligt på mig och utbrister -Guud, vilken fart du har. Hur kom du på så mycket och skriva? Jag höjer handen i en såndär "vänta" gest. Sådär som bara en konstnär som just lyckats fånga ett flyktigt ögonblick av inspiration gör.
Har även tagit ett stort steg idag. Jag har lagt ut mina rolleblades på Spanies motsvarighet till blocket, segunda mano. Fordonen väger ju 2 kg styck. Finns ingen plats helt enkelt. Det blir ett fredligt, moget och vänskapligt uppbrott. Inga sårade känslor, inga sura miner. Som det ska vara.
Nu hetsar Julia igen -Vad skriver du? Skriver du slutsatsen nu? Handgesten, en nick och ett kvävt skrattanfall. Men nu ska jag fortsätta jobba.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det förvånar mig att jag ens kunde tro att du skrev så koncentrerat och intensivt om silly spillovers... HUR kunde jag
Skicka en kommentar